Ellen  Svenska skolan Fuengirola 15/16 !

Slutet

Hej nu var det ett tag sen och jag är hemma i Sverige. De sista dagarna var det fullt upp. Jag ville spendera så mycket tid som möjligt på stranden, med vänner och med värdfamiljen vilket inte riktigt gick ihop. Tyvärr och såklart så fick värdfamiljen läggas åt sidan och inte prioriteras. Jag hade bland annat en avslutningsmiddag tillsammans med alla tjejer jag mest varit med under året. Först åt vi middag och sedan gick vi hem till Cornelia där vi kollade på ett bildspel som Hanna gjort. Fällde tårar till bildspelet för det fick mig att inse hur bra vi haft det och hur mycket vi gjort. 

På fredagen var det skolavslutning på morgonen. Som vanligt stod rektorn och pratade allt för länge. Det som skilde sig från andra avslutningar var att treorna tog studenten. Det var utspring och de åkte flak. När studenterna sprungit ut och det var fullt med plakat och människor på skolgården och vi gick en sista runda i skolan så började jag gråta igen. Jag kommer aldrig mer att vara där, eller iallafall inte som elev. Tårar kom det lite då och då den sista veckan vilket jag tror att alla på skolan kan relatera till. 

Efter skolavslutningen så åt vi lunch och gick hem och fixade oss för studentfesten. Den var på ett fint ställe precis vid havet strax utanför Fuengirola. Det var fri bar och bjöds på snittar samtidigt som vi minglade runt med elever och lärare. Det var verkligen sista gången då alla var samlade och efter ett tag så hoppade alla in i en taxi för att åka tillbaka bargatan och till den kvällen som jag då trodde var min sista. Det dansades ända in på morgonen och när jag kom hem så slocknade jag bredvid Josefin. Vaknade upp på lördagsmorgonen efter tre timmars sömn av att pappa ringer och säger att mitt plan till 100% är inställt på grund av strejk. Så det var bara att boka om vilket innebär att jag hade en extra kväll i Fuengirola då mitt plan istället gick klockan 7 följande morgon. Det innebär mer tid på stranden på lördagen och en till middag och utgång. Det var en blandad känsla av att vilja åka hem på grund av att mitt plan blivit inställt samtidigt som jag ville stanna kvar för evigt. 

Så vi gick ut och när klockan var 04:30 utanför bargatan i Fuengirola så var det sags att säga hejdå. Ett hejdå jag inte vill uppleva igen, aj. Gick sedan hem till värdis för at ta mina väskor och säga hejdå till henne och Josefin. Det hejdået trodde jag skulle vara värre än vad det var. I själva verket så grät jag inte alls och det "band" jag skapat med värdis kändes som bortblåst. Ett hejdå och tack för detta år var nästan allt som krävdes. Sa även hejdå till Josefin då men tillskillnad från värdis så vet jag att vi kommer att träffas igen. Klockan 05 stod taxin utanför mig där en gråtandes Hanna väntade på mig för att sedan ta mig till flyget som tog mig hem till Stockholm. 4 h senare landade jag i Stockholm mitt i mamma och pappas famnar. Tänk att 10 månader kunde gå så snabbt. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas