Ellen  Svenska skolan Fuengirola 15/16 !

Kategori: TANKAR

14 dagar

Snodda bilder från andra tagna i lördags 

Om 14 dagar vaknar jag upp till den sista hela dagen. Det är sommarlov och det är det första sommarlovet jag inte längtar efter. Jag har 14 dagar kvar av att varje dag få umgås med några som har kommit att bli mina bästa vänner. 14 frukostar med värdis oätbara yoghurtar och ännu färre än 14 middagar. 14 dagar kvar av att bo tillsammans med Josefin. Skulle göra vad som helst för att stanna tiden för en stund så dessa 14 dagar kan gå långsamt. Låt det aldrig ta slut, världens bästa år. 

Tacksam

Till en början intalade jag mig själv att boendet här nere inte spelade så stor roll. Allt det roliga som sker är ändå utanför värdfamiljen. Så länge man hade en familj som var helt okej och fick okej mat. Till en början, rättare sagt de tre första månaderna bodde jag lite längre ifrån skolan i ett fint område men där ingen av mina vänner bodde. Detta resulterade i att jag ofta fick gå hem själv på kvällarna när vi hängt hos någon medan alla andra gick åt samma håll. Det hände lite saker med min dåvarande  värdfamilj och tillslut insåg jag att boendet är viktigare än vad jag trott. En månad senare efter samtal med Liza, hon som fixar med värdfamiljerna, bestämde jag mig för att flytta. Nu med facit i hand så har det verkligen förändrat min vistelse här till det bättre. Jag bor mitt emellan stan och skola. Tidigare bodde jag åt helt andra hållet vilket innebär att det var långt från både stan och skolan. Min nya värdfamilj är jag verkligen nöjd med. De lagar god mat och får mig att våga ta för mig i hemmet. Jag har två värdsystrar och en värdbror som ofta är hemma trots att de flyttat ut och alla är trevliga. Min värdmamma bryr sig om oss, och även min värdpappa. Jag bor med Josefin och vi har från min sida fått det att fungera väldigt bra. Så trots att jag i tre månader intalade mig själv att familjen inte var hela världen så är det ändå en stor del eftersom att det är en startpunkt. Hur som helst så är jag tacksam över att jag tog tag i att byta, en sak som faktiskt inte är likt mig egentligen. Brukar bara ta det som det är. Allt för snart är detta år slut och jag sak se till att njuta varje sekund som är kvar. 

Värdfamilj

Vakna upp en lördagsmorgon och lyssna så att ingen är i köket för att sedan gå upp och äta frukost. Inte för att det skulle bli stelt att i princip stå på varandra i det lilla köket, mer på grund av att man vill plocka på sig vad man vill utan att någon tittar. Att hela tiden behöva säga var man ska trots att man bara ska ut och handla något i närmaste mataffär. Du kan inte spontant ta en lunch på stan utan måste hela tiden säga till innan att du ska äta ute då maten förbereds tidigt på dagen. Men det finns även någon charmigt i det, att bo hos någon annan och känna sig som en del av en nya familj samtidigt som du känner dig som en inneboende. Att kommunicera är svårt och middagarna fylls av mycket nickande och leenden i brist på ord. Men det leder till mycket skratt. Man får en inblick i en helt ny livsstil. Måltiderna ser annorlunda, mattiderna senare och i princip hela dygnet ser annorlunda ut tidsmässigt. Du får maten serverad, kläderna tvättade och rummet städat. Lukterna i huset är annorlunda och de långa duscharna i Sverige byts ut mot korta duschar för att inte slösa vatten. 

 Att bo i värdfamilj är inget jag vill utsätta mig själv för någon mer gång och jag tror heller inte att jag kommer göra det. Men samtidigt är den en del av denna resa. Den spanska familjen och huset blir en startpunkt, framförallt i början, och som jag sa så finns det ändå en charm i att bo med några från en annan del av världen. 

Upp